Har så stört fina människor i mitt liv. Det är skadligt hur bra ni är gosisar

Byter plats. Förflyttar mig till tumblr istället för att det är mindre krångel där och enklare att lägga upp saker via iPad och iPhone. så ni hittar mig framöver på linnmohlin.tumblr.com . Enkelt och bra. See you there mates

Är kärlek för de starka som vågar eller för de svaga som inte kan stå emot?

Det enda positiva med att ha så här mycket i skolan är att jag inte har tid att tänka på honom. Idag intog du inte mina tankar förrän på bussen på väg hem från Tolered för en timme sedan. Tur att man kan hitta någonting bra i allt det jobbiga. Livet går vidare, helt enkelt.

Jag känner mig så sjukt ensam. Det känns som att allt jag tappat greppet om alla jag någonsin hållit nära mitt hjärta. Det känns bara mer när jag tänker på att jag får skylla mig själv för att jag stänger ute folk. Alldeles för rädd för att bli sårad. Alldeles för rädd för att allting ska såra en så himla mycket. Samtidigt så inser jag att den här dumma muren jag byggt upp runt mitt hjärta sårar mig minst lika mycket. Jag försöker komma på vilket som är värst - Att man sårar sig själv, eller att andra gör det? Jag vet verkligen inte. Allt jag vet är att jag känner mig så jävla ensam just nu.





/ Kände mest att jag bara behövde få det här ut mig, ingen ide att lägga någon vikt vid att det står här för att jag tycker synd om mig själv och så vidare, för det är inte vad det handlar om. Jag ser detta som min "dagbok" och det är ingen som tvingar någon till att läsa någonting. Det handlar som sagt om att lätta på hjärtat och att inte hålla det inom mig, jag gör det bara för min egen skull...

I wish we could go back to what we used to be. Wish we could be as unbreakable as we used to. The hard part is not about not talking to you, it's about knowing that you're slowly forgetting about me, about us. We're fading away and there's nothing I can do about it. And knowing that hurts.